Hade inte så mycket tanke när jag snabbt tog bilden. Paus och fruktstund.
Men när man ser den… vilket jävla ställe, vilken jävla situation det ju är…
För att förklara:
Bortom den egentliga horisonten sticker några av innerstadens klassiska accenter upp: Stadshuset, Riddarholmskyrkan osv. Zinkensdamm.
Som fond Tantolundens idylliska kollonistugor.
Årstaviken skyms i stort av gångbron till Årstas nya “katarinahiss”, som öppnar nu på tisdag. Slingrar sig runt Brohuset, Gert Wingårds avlånga koloss som ligger som en förvuxen bullerskärm mellan västra stambanans fyrspår och det fortfarande framväxande Årstadal. “Brohuset” kallas väl i folkmun just “Bullerskärmen” och Årstadal har ju JM lyckats få till “Liljeholmskajen”. Vad hissen ska ha för namn vet jag inte. Järnvägen finns där, även om den inte syns, enstaka meter bakom huset.
Till höger ett av de så kallade “Berghusen”. Utsikt: bergväggen en meter från fönstren. Eller ja, de översta typ två våningarna har ju lagomt fri sikt för att man ska kunna titta rakt in i typ sovrummen…
I förgrunden en soffa av stammen från ett massivt träd. Ett träd som stod i det som nu håller på bli en “naturlekpark” på klippan ovanför “kajen”.
Saknas på bilden gör det obyggda, tjugofemvåningshus som om några år helt kommer blockera sikten mot Södermalm.