“En ha-galen komedi för de yngsta. Om att vilja ha, men att tvingas dela … Av Ada Berger, extremt fritt efter Molière.”
Ja, “extremt fritt” var väl orden. Var nog varken vad jag eller A förväntade oss. Tror att det hade blivit lite mer av komedi i ordets moderna bemärkelse (att det ska vara roligt) än den klassiska (att det ska sluta lyckligt) om man behållt lite mer av Molière… rimmad dialog kan ju bli ganska skojsig? Eller så var det helt enkelt bara skådespelarnas välartikulerade finlandssvenska som gjorde det till något rätt… dra-ma-tiskt.
Hursomhelst: A:s första besök på Dramaten.