Var ute och sprang med chipsmagen häromdan. Gick väl sådär. Är väl 2-3 veckor mellan varje runda och 5k tar död på mig. Pinsamt.
Fast det tycker ju inte folk. Att t ex orka springa 5k ses av många som en bedrift utöver det vanliga. Men då är ju mer än hälften av svenskarna feta/överviktiga – såg nyligen någon artikel om det. Det är normalt.
Eller. Det är inte bara normalt. Det är någonting att vara stolt över. Att vara “body positive” eller vad det heter på svenska. Ingen jävel ska väl se ner på mig bara för att jag vansköter min kropp och – för första gången i världshistorien – kommer dö yngre än mina föräldrar? Det finns väl ingen skam i det?
Tänkte en del på det där när jag var ute och sprang. Att det är ganska konstigt att Barbies späda kropp ses som så sjuk och skrämmande när det bara är titta runt omkring sig för att se någonting som egentligen är åtminstone lika galet… eller förmodligen värre?
Förvisso skulle väl inte Barbie palla mer än en ärta i marklyft, men det är en annan femma…