Man borde eg dokumentera alla stolligheter. Axplock från idag:
Micaela pratar med Alma vad hon och pappa gjorde när vi var ute under dagen. Kommer upp att på väg någonstans på “Södermalm” (ett evigt babbel om “Södermalm”!) så föreslog hon att vi skulle åka båt hem till Liljeholmen. Vad svarade pappa? “Nnnjaaaaaaeu! … Nnnnjaaaaaaeu!”.
Som en katt.
Vi pratar om att vi ska göra fint i hennes rum och kanske rita/måla några figurer på väggarna. Frågar vem hon skulle vilja ha på väggen. Tänker att hon kommer svara typ Pippi eller Alfons, men den blixsnabba, självklara repliken är…
“David Lynch!”
Vi leker. Jag behöver gå iväg och snyta mig, men hon följer efter till toaletten. Jag vill ju vara själv för ett tag, så jag säger “Alma, ge mig två minuter så kommer jag”. Hon står kvar. Tittar på när jag petar mig i näsan. Går kanske 15 sekunder, så säger hon glatt:
“En! (fem sekunders paus) Två! … minuter.”
Vi leker. Tåg. På olika sätt och med diverse reskamrater (dockor) vill hon tuffa från ena änden av lägenheten till den andra. Vi åker alla möjliga och omöjliga sträckor. Tvärbanan till Gröndal, pendeltåg till Alvik, tunnelbana till Gamla stan. osv. På Solna station sätter jag mig på en parkbänk (vardagsrumssoffan). Men vi ska vidare. “Är vi inte framme?” frågar jag.
“Vi är aldrig framme!”
osv.
Har redan glömt massa oförglömliga citat bara från idag.