Blev sjuk (På riktigt! Ni kvinnor snackar om att föda barn, ni skulle bara veta hur det är då en kille är riktigt förkyld!) en helg och nästa var jag i Göteborg. Där jag förvisso sprang, men “runt vallgraven” är lite långt från Liljeholmstorget och det är ju det som är poängen med helgrundorna – kick-ass-rundor i anslutning till torget.
Helgen efter blev det så lite nystart, i form av kanske min favoritrunda öht: varvet runt Trekanten. Rundan är bara 1,75 kilometer och det kan tyckas vara både en udda distans och löjligt kort.
Men det är fel på båda punkterna. Visst, ser man till SI/metersystemet är det udda. Men ser man till marathonsystemet är det ingenting konstigt utan en tjugofjärdedels marathon.
4 varv = 7 km
8 varv = 14 km
12 varv = 21 km (halvmarathon)
osv…
Jaha, men jo… nä? Vafanken då tjugofjärdedel? Och 4-8-12-…? Det är ju helt vridet? Det är inte en runda, det är en diagnos! Vem springer runt-runt-runt varv efter varv, en halvkort runda runt en liten sjö?
Jag. Nu har jag förvisso aldrig sprungit mer än 10 varv, men jag älskar den där lilla sjön. Ser den från köksfönstret. Från frukostbordet kan jag följa löparna i flera minuter på väg runt. Och bli sugen att ta något varv. Och man behöver inte springa 10, ibland räcker det gott med ett (!) eller två.
Det är något speciellt med den halvkorta distansen. I lagomt tempo tar det 10 minuter runt. Det är tillräckligt kort för att räkna varv, men tillräckligt långt för att ändå tappa perspektivet och kopplingen till det man just sprang förbi. Kommer löparen jag nyss mötte fortsätta ett varv till (och var kommer vi mötas? vem är snabbare? …) Blir en speciell dynamik. På 10 minuter hinner det hända lagomt mycket. Kommer de där intressanta människorna (högljudda picnic-sälskapet/nakenbadarna/jehovaspredikanterna/tokiga tanten/galna fjortisarna/här-kommer-jag-med-5-matkassar-och-3-småungar-morsan osv) vara kvar nästa varv? Jag hann ju inte se riktigt! Vad hände? Det finns så enormt mycket att titta på. Skridskoåkare och barnvagnsmaffia, bootcampgrupper och tjuvrökande skolungdomar, sportfiskare och alkisar. osv osv
Och med ett så kort varv lär man verkligen känna varenda del av banan. Man får en relation till de där plankorna i bron som sitter lite snett, det där lite steniga partiet i svängen, trästocken i vattnet som ser ut som en krokodil i visst ljus, trädet som ser ut som en ful gubbe när det skymmer, hur man bäst tar sig genom cykelgrindarna utan att tappa fart, vattenpölarna som bildas på vissa ställen när det regnar och vilken takt/steglängd man då ska hålla, långa upploppsrakan där man tagit ut sig så man nästan kräkts, forsande bäcken och dess utlopp vid lilla bron, osv osv osv.
Summa summarum: kan vara världens bästa runda. Precis utanför dörren.