Problemet med att bo här i Liljeholmen är att det är för bra. Iaf löparmässigt sett. Det finns för många kalasfina stråk att ge sig av längs, för många topprundor. Som dessutom går in i varandra och lämpar sig väl att förlänga och förkorta allteftersom lusten faller på.
Och det gör jag ju inte. När sprang jag senast exempelvis Kungsholmen runt? Det minns jag inte ens. Ständigt samma spår.
Så varför inte variera sig lite, varför inte låta slumpen bestämma? Sagt och gjort; plitade ner de rundor som dök upp i huvudet, inte bara sånt jag springer titt som tätt, utan de som aldrig blir av, trots att det är riktigt fina rundor, ofta ren världsklass. Begränsade mig vid att de skulle vara typ 10-15k och börja precis utanför dörren. Reducerade till 11 stycken och lät två tärningar avgöra.
Det blev en tur jag döpt till “fem broar”: Gröndalsbron, Alviksbron, Tranebergsbron, Västerbron och Liljeholmsbron. Ett varv som jag sprungit någon gång tidigare, även om det inte är någon absolut favorit; trafiken på Essingeleden och Drottningholmsvägen brukar vara i mesta laget och broarna gör rundan rätt ansträngande. Men vyerna där uppe går ju inte att klaga på. Att den är såpass kuperad gör att man kan bortse från att den faktiskt inte riktigt är en mil, fattas nog några hundra meter.
Hursomhelst, ute på rundan bestämde jag mig för att beta av listan jag gjort; en runda per helg framöver. Ska bli spännande!