Löpningen var inte dålig i Jakobsberg. Järvareservatet var fin-fint. Fast även om de vägarna och stigarna inte gick att klaga på så var det det enda (som jag eg var riktigt sugen på). Här i krokarna är det världsklasslöpning åt vilket håll man än ger sig av. Finns så mycket häftiga rundor att det kommer ta länge att upptäcka allt.
Ta t ex svängen jag gick med Alma idag på morgonen: Liljeholmen – Gröndal – Stora Essingen – Alvik – Kungsholmen – Långholmen – Hornstull – Liljeholmen. Stockholms alla broar och holmar är som gjorda att springas på.
Och alla de här fantastiska rundorna börjar direkt utanför dörren. För att ta sig till det roliga i Jakan – Järvareservatet dvs – var det 1,5 km eller så från dörren innan skogen började. Tre kilometer transportlöpning på lite tråkigare vägar alltså. Inte konstigt att min “korta” runda var 12,5 km.
Sååå… ikväll testade jag en nygammal klassiker: Liljeholmen och till längst ut på Vinterviken och tillbaka. Start/mål vid trappan ner till Trekanten och vändning vid livbojen (klapp!) längst ut på Rävudden.
- Cirkus fem kilometer. Lättsprunget; skulle säga platt som en pannkaka. Gång/cykelväg och en (1) korsande lugn väg.
- Härlig och inspirerande runda: grönt, mycket vatten, mycket joggare.
- Precis utanför dörren. De 50-100 meter man behöver gå kan man använda till att skutta igång och/eller få i ordning grejerna. Mer hinner man inte.
- Peppande med vändning efter halva om man jagar tid: öka tempot för att komma under dubbla vändtiden.
Nästintill perfekt att göra till “korta standardrundan”. Går förmodligen att springa närsomhelst – tid på dygnet eller året lär inte spela någon roll. Och när man är i vilken form som helst. 12,5 km kräver ändå sitt, men 5 klarar man alltid på något sätt. I värsta fall kan man gå. Kommer inte finnas några ursäkter oavsett om man bara ska lufsa fram och tillbaka eller tror man kan sätta nytt pers. Denna fantastiska runda som inte behöver ta mer än en dryg halvtimme finns alltid där, redo utanför dörren.
Jahaja. Hur gick det då? Jodå. 12-13 grader vid sjutiden på kvällen. Satte av i behagligt tempo. Kändes bra, sprang om en tjej som stod still i jämförelse. Vände efter 14:45. Ville komma under halvtimmen i premiären så jag pressade på lite och la handen på trappräcket igen efter 28:32. En mamma/dotter-kombo som passerade just då skrattade lite åt min spurt, kanske verkade det lite desperat, den där handpåläggningen. Men vem bryr sig?
Mätte sträckan på nätet sen. Lite drygt 2,7 km enkel väg. Inte för att det spelar någon roll. Den här rundan kommer jag springa typ en gång i veckan, känns det som. Mot mig själv eller ingen alls. I vått och torrt. Snabbt och långsamt. Vår, sommar, höst, vinter.