Spotify kom med sin årliga sammanställning över ens lyssningsmönster idag.
Mina topp-5 mest spelade låtar var alla från samma skiva: Ofertório. Skön bossa jag hade på repeat i lurarna medan jag i botaniserade i Söderbokhandeln, Rönnells, Hedengrens. Det var en annan tid.
Tack M!
Jo, den här har man ju hört många gånger… Under en period när jag jobbade med läkemedelsinformatik på Inera hade jag en tematisk spellista på väg till jobbet som tajmade Grace Slicks crescendo ungefär när jag steg in genom dörren på kontoret.
(selfiemoment, upp med kamerorna!)
Berwaldhallen.
Julklapp (från farmor).
Konsert/apande på scen baserad på karaktär från radion, även känd från dataspel. Kultur?
Känns förresten som att vi redan är bokade på Niklas & radioapan – jakten på den flygande mattan… när det nu är. Håhå. Konceptet gick hem kan man säga…
Om tre tupamaros tuffa tid i fängelset (Pepe Mujica har ju senare blivit snudd på världsberömd genom sin ödmjukhet och, trots att han senare lyckades bli Uruguays president, minst sagt materiellt anspråkslösa livsstil). Finns på Netflix.
Angående det så visste jag inte att Tupamaros tog sitt namn från en peruansk upprorsmakare, Túpac Amaru II. Som även inspirerade en viss amerikansk rappares mor. Túpacs fru hette för övrigt någonting som inspirerade en annan mor att namnge sin avkomma…
Söndagar har blivit musikdagar. Vi lyssnar på lite olika sorters musik, ofta med något sorts tema. Idag var tanken att kolla läget på japansk Noh och liknande traditionell musik. Kan inte säga att jag är helt bekant med genren, men oj vad mycket bra grejer det faktiskt finns.
Vilken gåva Spotify och Youtube är. Oavsett om man vill hålla sig strikt i medeltidens japan, eller följa de tankar, impulser och referenser man får till allt mellan Brian Eno (ambient till den grad att man undrar om det är musik öht eller bara slumpmässigt), Ben Daglish (musiken från dataspelet Last Ninja) eller Hansson & Karlsson (instrumentellt samspel och improvisation mellan en duo). Och vidare till… Jimi Hendrix och… Yngwie Malmsteen? Allt finns där, bara ett par knapptryck bort. Fantastiskt.
Bra högtalare hjälper också. Köpte ett par Audio Pro T14 till filmrummet för ett tag sen.
Förmiddagstemat var reggae. Typ dub och roots, kanske lite ska-punk också. Lee Perry, Linton Kwesi Johnson och Burning Spear. osv. Mycket uppskattat. Min engelska är bättre än Almas, men jag tror hon knäcker mig på patwa.
Lyssnade på Tubular Bells under söndagsfrukosten. Hann med båda sidorna. Glömt hur mycket den innehåller. Grottmänniskor och allt möjligt. Förresten, har ni tänkt på att säckpipa är ett rätt märkligt instrument? Har ni någonsin sett någon som aldrig sett en säckpipa utan bara fått det förklarat för sig… när den personen sen försöker visa hur man spelar säckpipa?
Försöker att “utsätta” A för lite olika kulturyttringar. Ge henne lite referensramar. Oavsett om det – musikaliskt – är James Brown, Ana Prada, Krzysztof Komeda, Philip Glass, Vivaldi, Francoise Hardy, Kraftwerk, Donna Summer, Jacques Brel, Fleetwood Mac, Laleh, Miles Davis, Motörhead, Ane Brun, Silvio Rodriguez, Duke Ellington, Thåström, Brian Eno, Arvo Pärt, Jimi Hendrix, Aretha Franklin, Carlos Gardel, Chavela Vargas, Bach, Little Richard, Natalia Lafourcade, John Cage, Franz Ferdinand, Nina Simone, M A Numminen, Dolly Parton, Björk, Frank Sinatra, Ruben Rada, Purcell, Iron Maiden eller Beethoven. Eller något helt annat. Och jag tror hon gillar det. När vi häromkvällen visade lite klassisk musik på youtube sprang hon snabbt och hämtade en trumma, en “konduktörspinne” eller en gitarr eller någonting annat, för att spela och sjunga med…
Någon gång har hon börjat snacka om bl a opera när vi varit tillsammans med andra barn och föräldrar. Det har blivit lite så öh “nördskämmigt”. Inte för A tror att Wagner heter Wagnulf (!), men för att man får lite konstiga blickar och ett “hö hö, det var finkulturellt, vi lyssnar som mest på smurfhits”. “Jaha, jag ber att få beklaga.” vill man säga, men man skojar ju bort det.
181020: Almas första konsert
