Märkligt. Utan att tänka på det hade jag bokat ett hotell granne med stället jag bodde på senast jag var I STAN. BULL-shit? Nä, det är sant!
Ja, jag ska till Göteborg om två veckor… Dags att börja förbereda sig.
Märkligt. Utan att tänka på det hade jag bokat ett hotell granne med stället jag bodde på senast jag var I STAN. BULL-shit? Nä, det är sant!
Ja, jag ska till Göteborg om två veckor… Dags att börja förbereda sig.
Oh, the irony! Naturligtvis funkade inte wifin.
För den som är lite långsam citerar jag relevant sektion (10.4.5) ur HTTP/1.1-specifikationen:
404 Not Found
The server has not found anything matching the Request-URI. No indication is given of whether the condition is temporary or permanent. The 410 (Gone) status code SHOULD be used if the server knows, through some internally configurable mechanism, that an old resource is permanently unavailable and has no forwarding address. This status code is commonly used when the server does not wish to reveal exactly why the request has been refused, or when no other response is applicable.
Har inte sprungit någonting sedan 22:a december. Nästan en månad. Inte en jävla meter. Känns tungt, men då jag haft känningar i högerfoten tänkte jag se om jag kan vila bort det.
Det har inte gett sig. Går fortfarande omkring med en trilskandes högerfot. Trots att jag varken sprungit eller tränat annat som belastar foten.
Men det finns ju en gräns hur mycket man kan ta. När shortsvädret tittar fram (+17!) så måste man bara ut.
Körde på känsla, rakt av. Kroppen och framförallt foten bestämde tempo. Vilket visade sig vara sub-5:00 efter jag krånglat mig ner till vattnet. Enormt skönt. All systems go! Efter lite drygt nio kilometer fick jag känningar, men man får vara glad för det lilla. Bara att kliva av och ta en taxi tillbaka.
Jag gillar inte konstmuseer som inte gillar att man fotograferar.