Spegel spegel 2015
Uppdatering:
Rom – London – Malaga – Krakow – London – Budapest – München – Barcelona – Tallin – Paris – Göteborg – London – Örebro – Barcelona – Uppsala – London – Skarnes – Oslo – Aspnäs – Barcelona – Barcelona – Karlstad – Lisabon – Rio de Janeiro – Buenos Aires – Göteborg – Marbella – Granada – Edinburgh – Edinburgh – Ljungby – Madrid – Zürich – Barcelona – Madrid – Barcelona – Linköping – Västervik – Stockholm – London – Berlin – Istanbul – Amsterdam – Göteborg – Bryssel – Berlin – Madrid – Göteborg – Stockholm – Helsingfors – Ljubljana – Zagreb – Belgrad – Sofia – Bukarest – Wien – Wien – Krakow – Mora – Stockholm – Zürich – Birmingham – Stockholm – Göteborg
Eller med andra ord (och siffror):
4 år.
64 selfies.
144 nätter (flest: Madrid 19 st, Barcelona 19 st, London 14 st)
56 hotell (Göteborg – Mornington/Bellora 4 ggr, London – Strand Palace 4 ggr, Berlin – Gat Point Charlie 2 ggr, Barcelona – Confortel Almirante 2 ggr).
41 städer (populärast: Barcelona 6 ggr, London 5 ggr, Göteborg 5 ggr).
24 länder (populärast: Sverige 17 ggr, Spanien 12 ggr, Storbritannien 8 ggr).
1 barn (finast: Alma).
Hotel Nestroy
Jag undrar vad som skulle hända om jag skulle missa att ta en hotellselfie? Om jag på något sätt skulle glömma det (inte så troligt) eller om bilden skulle förkomma (mer troligt då mobiler och kameror ibland förläggs)?
Sitter här och sammanställer förra årets skörd. För att göra det enkelt tittar jag bara i bloggen. Och då märker jag att det ju saknas ett hotell. Hotellet jag bodde på andra Wien-natten i somras. Det som jag knappt minns, men ändå bodde på natten mellan 18:e och 19:e juli.
Bokade det första hotellet från Bukarest. Kunsthof. Perfekt placerat nära Praterstern: bra tågkommunikationer, gångavstånd till centrum och ett stenkast från löpningen längs Prater-rakan vilket var en av anledningarna att åka till Wien. Dessutom både överkomligt och charmigt.
Men det andra hotellet? Minns inte ens vad det hette. Nestroy enligt bokningsbekräftelsen. Det som jag bokade för att det var fullt på Kunsthof när jag beslöt mig för att stanna en natt till. Det låg bara några hundra meter bort och var överkomligt. Men jag minns nästan ingenting. Minns nästan mer ang hur jag gick dit och därifrån, förmodligen för att det var apvarmt de dagarna. Svettades floder och därför var det obekvämt med ryggsäcken. Minns iaf att det var krångel med nyckelkortet när jag checkade in och att rummet var högst upp med snedtak och därför en konstig rullgardinanordning för fönstret. Men annars ingenting.
Inte så konstigt. Gick dit från Kunsthof, dumpade grejorna och kastade mig direkt iväg mot Bratislava där jag var över dan. Minns att jag hastade iväg såpass att jag glömde kartan på rummet (fick konsekvenser). Sedan tillbaka till Wien där jag drog runt lite. Eller var det kvällen innan? Ingen aning. Minns ingenting mer ang hotellet annat än att jag nog sov tills det väl var dags att checka ut och kasta sig på tåget mot Krakow. Hm. Tog jag ens någon bild? Jag kan ju inte ha glömt?
Kollar mobilen och… där är de. Två bilder. Tagna 11:48:06 och 11:48:09. Uppenbart snabbt och pliktskyldigt tagna i ett väldigt tråkigt/intetsägande badrum, just före check-out. På något sätt gillar jag det. Det känns… kongenialt.
I många av de andra hotellbilderna (som andra bilder här på bloggen) finns det små blinkningar och tolkningar bara jag kan se och göra. Här ingenting. Vilket väl i sig är en omedveten blinkning. Men bilden finns. Precis som Zürichhotellet jag trodde jag förlorat. Eller Ljungbyhotellet (en jobbresa) som jag glömt men hittade igen av en slump vid sammanställningen förra året.
Ode till ett okänt hotell…
Staybrigde Suites Birmingham
Två tjockisar på väg hem från tiptop-bra tapasrestaurang.
Elite Marina Tower Hotel
När vi är på konferens med jobbet är det alltid lite intressant att jämföra vem som får vilka rum. Antar att det är slumpvis tilldelning, men man inbillar sig lätt att det finns något mönster i vem som får bättre rum. Högre upp, bättre utsikt, större rum osv. Som ett brev på posten kommer skämtande om att det går efter viktighet eller antal år i företaget.
Det här årets stora internkonferens känns det som jag avancerat något sedan förra årets bottenvåning med “utsikt” in mot land. Femte våningen med storslagen utsikt över Djurgården. (tycker egentligen det är lite märkligt att åka på lyxhotell i hemstaden för skattepengar, men…)
D hade hamnat på åttan. Hörnrum. Och, bortsett ifrån den generösa dubbelrumsstorleken med soffgrupp som verkar vara standard även en sorts konferensavdelning med ett bord och sex stolar. Han var löjligt nöjd fram till S & A (ett par sedan storkonferensen förra året håhå) berättade att A hade hamnat på tionde våningen (hissen går bara till nian). Utsikt åt alla möjliga håll och utöver alla utrymmen i D:s rum även jacuzzi.
Känns lite som det här med att åka första klass. Standarden spelar inte så stor roll, folk kan vara nöjda med eller tillochmed glada för rätt dassiga förhållanden, bara andra och tredje klass är ännu sämre.
Till sist, efter lite jämförande, kom det dock fram att D hade fått en extra välkomstpresent, ett litet paket lakridsfudge, som ingen annan fått. Förmodligen som en del i att han bott och registrerat sig i Elites lojalitetsprogram (ack, varför har inte jag gjort det!?). Hursomhelst kunde D sova lugnt sen, vetandes att han hade fått något lite extra som ingen annan fått. Skit samma att värdet på presenten förmodligen inte översteg 30-40 kr.
