…work in progress,
Björn #2
…efter – bland mycket mycket annat – ett besök till tandläkaren, där stora björnen var så duktig att den fick två (2!) ballonger. Lika mycket saga/historia som teckning, nästan.
Muu! Framåt! Muu!
Jahaja, då var vi där igen. Warhol på Moderna Museet.
Låter det bekant? Ja, det kanske det gör, för de har väl kört samma gamla utställning om och om och om igen. Den här gången heter det ‘Warhol 1968’, för att fira att man det året var stekheta och hade världens första retrospektiv med Andrew Warhola (som han ju egentligen hette). Samma gamla tapeter som varit i permanenta utställningen sedan… 1968? Börjar de inte bli lite slitna? Eller de kanske är nytryck? Inte för att Warhol väl tryckte de ursprungliga…? nåja. Kopior av kopior av Brillo-boxar, hit och dit. Åååh så busigt.
Vad finns att se i övrigt? ‘Att minnas “Hon – en katedral”‘. Jaha. En utställning om en utställning man visade på 1960-talet. Åååh Pontus Hultén, du var så bra. Du visade Lichtenstein och Rauschenberg och alla de där amerikanska pop-konstnärerna innan de ens hade slagit igenom på hemmaplan. Åååh. Du var kompis med Jean Tinguely och Niki de Saint-Phalle. Åååh… deras busigt färgglada statyer står kvar utanför museet, precis som de gjort i typ 50 år. Åååh.
Så har ni på g? Vad har ni för kommande utställningar? ‘Modernautställningen 2018 – med framtiden bakom oss’. Den heter så, på riktigt. All den här ständiga återvinningen och blicken stadigt bakåt känns väldigt post-modernt på något sätt. Vilket ju tyvärr också är jävligt gjort. Förvisso är det ju ett m-u-s-e-u-m, så det får man väl iofs kanske ge dem. Att det ska vara dammigt.
Och Alma då? Jodå, vi gick barnvisning och grejade i ateljen. Hon tyckte det var kul och bra. Barn är så lättroade. Imponeras av ingenting. Saknar referensramar. Vallas glatt runt likt nötboskap. Herregud…
Huvudfoting
Vi lekte med plusplus och plötsligt tog hon det lilla pippis-pappa-huvud jag börjat med och byggde på två ben med fötter!
