Category: New York

Idag i Madison Square Park satt det en gubbe på bänken brevid. Han hade någon form av transistorradio eller högtalare ur vilken det strömmade musik. Bon Jovi. Låt på låt.

Ikväll på hotellet var det något disco på andra sidan gatan som spelade dunka-dunka. Jävligt enformig musiksmak på den DJ:n sa jag till Micaela. “Nu har de kört U2 tre låtar i rad!”. Är som i parken idag.

Efter fjärde U2-låten blir man lite nyfiken och googlar fram programmet på arenan man vet ligger nästgårds – Madison Square Garden. Det är uppträdande ikväll. Ett band från Irland. Så kan det vara i Amerika ibland.

Sen undrar man vilket hotell de bor på och om det hotellet har lika sugande wifi. Google ger inget svar, trots idoga försök…

Vad är grejen med byggnadsställningar egentligen?

Det verkar som att jag levt i en villfarelse, trott att de haft en sorts praktisk nytta, där de låtit byggnadsarbetare tryggt och säkert utföra sitt värv på hög höjd. Eller burit eller stadgat upp en struktur.

Det var fel.

Byggnadsställningars främsta funktion är att ge en särskild atmosfär till en stad. Vara en liten nagel i ögat på fotgängarna. En nagel och en känsla – här händer det någonting. Det här stället är på gång! (alt “det här är ett u-land”?)

Eller varför täcks annars ca 52% av Manhattan med byggnadsställningar som på sin höjd når en höjd av… 2 våningar?

Enligt säkra källor (maskinell genomgång av stora korpus) ska engelskans vanligaste ord vara “the”, följt av “be”, “to”, “of”, “and” och “a”.

Det stämmer inte.

Nygjorda empiriska studier har istället visat att “like” står i en klass för sig. I snitt är vart femte talat engelskt ord “like”.

Samtidigt med oss landade uppenbarligen något (eller några?) plan från Israel.

Jag gillar ortodoxa judars klädesdräkt – eller vad man nu kallar det. Stil? Det är min favorit bland “etniska klädesdräkter”. Speciellt de judar som hänger med lite och har något lite självdistans, trots att de är ortodoxa. Annars tycker jag fenomenet med att köra med samma kläder och stil som farfars farfars farfars farfars far (ni fattar) gjorde lite suspekt och… ja, oftast riktigt fult. Kom med i matchen lixm. Visst, respekt för behovet av att få känna och uttrycka sitt ursprung, men att helt uppenbart inte ompröva, ifrågasätta eller vilja utvecklas på något som helst sätt… känns inte riktigt sunt. Och osexigt.

Förresten… Det här med att zigenarna nu senaste åren vill kalla sig romer, hur smart är det? Om man tycker det gamla ordet fått en negativ klang och vill uppdatera med någonting nytt och fräscht, varför då göra det när hela folket i fråga genomgår några av sina pr-mässigt tuffaste år på mycket, mycket länge? (romska tiggare i varje gathörn osv…) Om nu zigenare hade dålig laddning, vad är då inte rom på väg att få? Tillochmed “resande” var ju smartare, även om det var rätt förvirrande (“Slutstation – avstigning för samtliga resande” – jaha?)

Som antytt så uppfattade jag inte zigenare – till skillnad från t ex tattare – så särskilt nedsättande. Och att döma av de ängsligaste och försiktigaste av alla – politiker – som “trampat i klaveret” på sistone tydligen inte så många andra heller. Är väl lite som eskimå och inuit, lapp och same. Och om nu lapp är så hemskt (jämför med neger), hur kan vi då låta saker mha sammansättningar forsätta heta sånt som t ex Lappland? (jämför vilket liv det skulle bli ang Negerland…?)