Bryssel 2022
Taxi 07:00.
Lugnt på Bromma. Flygplats/flygplansfrukost (=skit).
På väg in från flygplatsen gick vi först till en perrong, bara för att se tåget vi skulle med stod på den brevid. Rusar dit, men tåget åker, samtidigt som ”rätt” rullar in på första perrongen. Rusar tillbaka. Hinner precis.
Äter lunch först i Bryssel. På första bästa eller faktiskt sämsta restaurangen i stan. 200 spänn (styck!) för oätbara hamburgare.
Ska till (lägenhets)hotellet, men går en kvart åt rakt fel håll. Inte populärt hos sjuåringar.
Är förbi Janneke Pis. A är inte imponerad. Egentligen förstår man ju henne.
Seriemuseumet.
Dispyter. Är ju inte så konstigt egentligen. Även om vi lovat oss själva att tänka på energinivåerna har vi ätit skit eller inte alls.
Ännu mer skitmat. Eller egentligen ok. Men skit.
Frukost i lägenheten. Tar tåget en timme söderut till (relativt) nya Herge-museet. Scouter och alkisar om vartannat på tåget. Äter fin-fina crêpes i samhället där.
Fint museum. Kass restaurang. A äter nuggets, jag tar en Spritz. M en tonic. Hennes sommardryck.
På väg hem stöter vi på en gammal gubbe, står båda och tittar på samma graffiti. Blir att vi börjar prata belgisk film och Chantal Akerman med. Han är gammal filmfotograf och fd lärare, de verkar ha både filmskola och studios där i Louvain-la-Nueve. Han luktar alkohol tycker M och senare (han ska tydligen med samma tåg som oss, mot Bryssel) säger han att han dansat och druckit hela natten. Trots att han har käpp? Kul gubbe.
Rusar förbi EU-parlamentet (ej planerat) på väg till Atomium.
Hinner upp i Atomium 10 minuter innan sista insläpp.
Äter glass. M dricker tonic…
Hittar en bra restaurang ett stenkast från hotellet, som ju ligger i ett rätt dåligt område vid Bruxelles Zuid. Käkar tapas och ser på tv hur Sverige krossar Portugal med 5-0.
Tar en långprommenad själv längs Anspach och runt i centrala Bryssel. Egentligen för att handla men det är skönt ute. Sent men mycket folk, inklusive barnfamiljer osv. Sådär ”osvenskt”. Grote Markt är ju faktiskt häftigt på natten.
Viker av en gata fel precis vid hotellet. Helt kvarter som är avspärrat av mängder av poliser. Fullt med blåljus mellan husen. Piket och hela grejen.
Fixar med sista detaljerna angående boende och resor i/till San Sebastian på morgonen, sen ett tåg norrut en timme, till Brygge. Slänger oss på sekunderna innan det går. ”Tjuvåker” i första klass.
Fin stad, men egentligen för varmt. Slickar väggarna efter skugga. Kyrkor, affärer, glass. Äter långlunch (så långlunch det kan bli med A) på grymt frukost-hela-dagen-ställe. Olika toasts, lemonader, granola-yoghurt, kaffe. Och en Limoncello (!) Spritz. Känns som spritz är min sommardryck, men aldrig testat limoncello.
Köper en klassisk Kånken. Svart och vinröd.
Isglass och ”tjuvåkning” i första klass hem. Kopiöst varmt på hemtåget.
Kortspel och Nintendo.
In till centrum vid nio för middag. Bra pizza. Fortfarande 31 grader halv tio på kvällen. Utanför restaurangen dyker det upp en bisarr gatuartist som ser ut som Lemmy i Motörhead. Jonglerar med brinnande facklor men tappar dem mer än en gång – håller på bränna upp några tjejer och sin stora hund som han har med sig. Sprutar eld hejvilt. Skulle aldrig hända i Sverige.
Äter våfflor halv elva på ett riktigt bra våffelställe. A är så trött.
Här dväljes ondskan
EU har i anslutning till parlamentet ett besökscentrum – Parlamentarium – dit man som medborgare kan gå och få en dos propaganda om EU och dess historia/bakgrund/syfte.
Var inte helt lätt att hitta dit då vissa skyltar pekar åt ena hållet och andra åt det motsatta.
Men skam den som ger sig. Väl där visar det sig vara ungefär lika förvirrande som skyltningen. De kan ju inte ha någonting i skriven form eftersom det finns ca en miljard (eller iaf 24) officiella språk och man kan ju inte premiera ett framför ett annat. Så all text är halva fraser på olika språk ihopgrötade i en enda röra. Antagligen menat som dekorativt, men förstår de inte att det bara känns förvirrande när ingenting går att läsa?
Istället ska man få information via handterminaler. Funkar sådär. Finns iaf ett stort rum med viktiga årtal i EU:s historia. Lyssnar på 1995. Ytterligare utvidgning. Österrike, Sverige och Finland ansluter. Sverige pga att östblocket fallit och det här med neutralitet inte är lika viktigt längre, enligt speakerrösten.
Men ingenting om Norge. Så jag frågar en av guiderna där. På engelska, såklart. Det går ju säkert att ruska fram en svenskspråkig, men det känns jobbigt. Så jag använder engelska. Det känns lite konstigt. Som att vara utlänning – utomstående – på besök där besluten över ens vardag tas.
Jag provocerar, såklart. Hur var det nu igen? Var det inte fyra länder som höll folkomröstningar angående att gå med i den vevan? Upplagt i ordning från mest EU-positiv (Österrike) till minst (Norge)? Med tanke att skapa en EU-positiv vind och dominoeffekt? Fast att Norge ändå sa nej?
Guiden vet ingenting om Norge eller någon folkomröstning. Men hon kan ta rätt på det åt mig om jag vill och återkomma en annan dag. Varför det, jag vet ju hur det ligger till?
Så jag frågar en annan guide. Känner inte heller till någonting om det där. Går och hämtar en mer kunnig kollega. Men nej, det där känner de inte till.
Tre informatörer. Med någon sorts utbildning i EU:s historia, får man förmoda. Men helt blanka. Fågelholkar inför hårda fakta de borde kunna. Fast de känner ju bara till den friserade historien. Den där det är helt otänkbart att någon INTE skulle vilja underkasta sig deras fina byråkratvälde.
Vet inte om det känns bra eller dåligt att få alla fördomar bekräftade? Demokratin är om inte död så iaf döende.
Det här är inte en Magritte
Herregud vad stel och tråkig man kan vara… Säger väl en del när det bästa med ett konstmuseum är utsikten?
Bruxelles, 07:20
Mi press trigger mi nuh press people button
Nuh bodda chat come face mi wid somethin
Like how mi have twenty two inna mi somethin
Ten haffi use so mi get di next dozen, fool
Enorm pepp på tunnelbanan ut till Heysel. Benen spritter och jag sjunger halvt med i låtarna som går i lurarna. Även om jag inte kan texten haha. Folk stirrar väl, men det skiter jag i.
Enormt fin park att springa i där ute. Solen har just kommit upp över Atomium. Gångvägarna slingrar sig längs med landskapet och en massa folk rastar sina hundar ute på fälten. Flörtar med några roliga gamla gubbar.
In mot stan springer jag lite vilse men vem bryr sig? Det här är livet.
Belgisk öl
Det var ju inte bara våffeldagen utan tydligen också St Patrick’s! På med gröna jackan och gröna mössan och iväg till puben!
Hamnade på ett (såklart) fullsmockat O’Reilly’s som visade rugby mellan Irland och Frankrike. Final i Six Nations Championship – som man ju givetvis aldrig hört talas om, men ett jävla drag var det. Efter fransk press i slutminuterna höll Irland undan och vann med 22-20.
