Sådärja.
Då har man åkt jorden runt på lite drygt 48 timmar igen. Eller Göteborg eller hur man nu ser på saken. Det är alltid full rulle hela tiden och man rusar runt som en skållad råtta för att hinna med allt. I år hade jag skalat ner lite, inte överbokat filmvisningarna helt och skippat en traditionsenlig lunch/fika med en bekant som ändå var bortrest osv.
Men det håller ju aldrig riktigt. Redan på Arlanda brukar man få en föraning av vad som komma skall och så även denna gång. Sänkte ett hamburgermål på 4 minuter blankt medans gaten gick från go to gate till final call. Vilket är ungefär vad jag klarade mig på resten av helgen. Blev lite snabb hotellfrukost och en kebabrulle i farten, men det är i princip allt. En del kaffe, såklart, men även en citronlemonad. Ekologisk. Grymt gott, måste dricka mer citronlemonad.
Tio filmer hade jag köpt biljett till och väldigt oväntat blev det precis de och inga andra jag gick på. Glad att jag skippade Godards nya som alla filmnördsvänner skulle på (20+ sedda räcker, han är ju fan skittråkig, told you so!). Nordkoreanska juche-kommunister (jag vill åka dit!), vietnamesisk abortproblematik i slummen (trist), belgisk tramsdokumentär klippfilm (fantastiskt), kanadensisk slacker-ungdom (så jävla snyggt!), grisig japansk krigspsykos (folk i salongen satt och höll för både ögon och öron, har jag aldrig sett tidigare), flippat folk i ungersk hyreskasern (omvända förlossningar och självmordsbenägna tanter är bara början), en delirisk portugisisk pensionär (svart-svart-svart), fransk hippiepappa som rymmer ut i spenaten med barnen (skulle jag aldrig valt/sett om det inte vore för…), en ursprungsbefolkning som under Stalins 30-tal ska assimileras med avantgardekultur (precis så galet som det låter) och en polack bortom sig av sorg (andra men sista gången jag ser något av den regissören).
Jorden runt om än lite europacentrerat. Med facit i hand ett par man kunde hoppat över men överlag är jag väldigt nöjd med årets skörd. Och årets festival/helg. Som vanligt årets intensivaste veckoslut (alltid på minuten!), men trots ölande med vänner, några oväntade möten (Jammen hej! Sett nått kul? Jaha. Hinner inte prata, ska vara på Haga om en kvart eller nej, oj, nio minuter. Hörs!), snabbshopping (present till Alma), Hasselblad/konstmuseet, mer snabbshopping (present till Mica) kändes det under kontroll. Fick lite tid över att varva ner då och då. Återvända till basen, skypa en timme med familjen mitt i allt och inte bara på morgonen/natten. Saknade dem även om det säkert var värre för Mica som haft mer tid. Sket i det planerade löppasset och de må väl vara hänt.
Skönt att “begränsa” sig till innerstan. Stadsbiblioteket – Roy – Biopalatset – Stora teatern – Capitol – Handels – Hagabion – Folkteatern – Draken – Handels räcker mer än väl. Blir stressigt ibland ändå, men skönt att känna att man hinner till fots, om än sällan med mer än en minut till godo. Göteborg runt på 48 timmar osv.
Mitt älskade Mornington Stravaganza har förresten bytt ägare. När jag bokade för två veckor sen fanns de. Nu finns de inte längre. Istället heter de Hotel Bellora och ska, vad jag förstår, renoveras i italiensk stil under våren. Trist när man hittat ett hotell man verkligen trivts med. Fyra år hann jag bo där.
Annars är det mest förvånande kanske att min kompis trotskisten Peter tydligen börjat handla med aktier. Olja. När fan blir gammal blir han religiös. Vad betyder det? Dags att sälja allt och förbereda sig för världens undergång?
På vägen hem visade det sig att jag klantat mig och bokat flyg fel dag. Tisdag och inte måndag. Skulle precis gå till flygbussen när jag tänkte att “konstigt att jag inte fått en sms-påminnelse än”. Nåja. Kunde varit värre. Nu, en knapp halvtimme senare sitter jag på x2000 och borde inte förlora mer än en timme. Och knappt några pengar iom att jag väl hoppar sedvanliga flygtaxin.
Ska bli lugnt och skönt att gå tillbaka till att bara vara småbarnsförälder igen.
