Category: Stockholm

Första mosebok (Genesis) börjar så här i 1917 års kyrkobibel, Gustav V:s bibel:

I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. Och jorden var öde och tom, och mörker var över djupet, och Guds Ande svävade över vattnet.

Och Gud sade: “Varde ljus”; och det vart ljus. Och Gud såg att ljuset var gott; och Gud skilde ljuset från mörkret. Och Gud kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Och det vart afton, och det vart morgon, den första dagen.

Det är, i mina ögon, något av det mäktigaste som formulerats.

Här är samma stycke i den nya statliga översättningen Bibel 2000. (översatt av den av riksdagen tillsatta Bibelkommissionen som la fram det hela som Statens Offentliga Utredning – SOU – nummer 1999:100 och ett år senare med noter osv som SOU 2000:100). Carl XVI Gustafs bibel?:

I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. Jorden var öde och tom, djupet täcktes av mörker och en gudsvind svepte fram över vattnet.

Gud sade: “Ljus, bli till!” Och ljuset blev till. Gud såg att ljuset var gott, och han skilde ljuset från mörkret. Gud kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den första dagen.

Inte alls samma “schvung”. Visst, det är med modernt och närmare det “normala” vardagliga svenska språket anno nu. Men med detta förloras också någonting. Det går t ex inte att jämföra “Varde ljus!” med “Ljus, bli till!”. Gud är Gud. Han blir inte densamme om han ska göras samtida och låta som en vanlig, modern människa. Hur man nu överhuvudtaget uttrycker någonting sådant som att skapa ljuset (och mörkret). Det är ju en tanke som nästan trotsar förståndet…

Det är någonting med 1917 års text. Orden. Rytmen. När Bibel 2000 kom köpte jag snabbt en bibel av 1917 års modell. Ja, alltså en sådan som fanns i handeln (med Nya Testamentet från 1981, samma som i Bibel 2000). Jag varken var eller har blivit kristen, jag hade ingen bibel, men jag ville ha den där mäktiga texten. Jag tänkte väl att de snart inte skulle gå att få tag på och att det där klassiska, ålderdomligt mäktiga, stompiga – det var något att ha i sin hylla.

Min 1917-bibel är ful. Det är en pocketutgåva med ett gräsligt omslag. Jag gillar den inte. Jag har långt senare tänkt att jag ska skaffa ett nytt exemplar. Eller ja, helst ett gammalt. Som liksom matchar texten. En mäktig utgåva i pressat läderband. Upphöjda bind och hela baletten. Kanske tillochmed… den tidigare översättningen? Som är… Karl XII:s bibel från 1703. Som låter såhär:

I begynnelsen skapade Gud Himmel och Jord. Och jorden var öde och tom, och mörker var på djupet, och Guds Ande sväfde öfver vattnet.

Och Gud sade: Varde Ljus, och det vardt Ljus. Och Gud såg ljuset, att det var godt. Då skilde Gud ljuset ifrå mörkret. Och kallade ljuset Dag, och mörkret Natt. Och vardt af afton och morgon den första dagen.

Men är det “min” bibel? “Min” text? Låter det inte lite… ålderstiget? Blir det inte lite svårläst med den där stavningen och allting? Jo, ja… men är det inte det jag letar efter, vill ha? Eller är det, trots allt, bara en sorts föreställning av vad Guds text ska/borde vara. Om man går tillbaka ytterligare ett steg, till översättningen innan Karl XII, till den första svenska bibeln, Gustav Vasa från 1541:

J Begynnelsenn skapadhe Gudh himmel och iord. Och iorden war ödhe och toom, och mörker war på diwpet, och Gudz ande sweffde offuer watnet.

Och Gudh sadhe, Warde liws, Och thet wardt liws, Och Gudh sågh liwset at thet war gott. Tå skilde gudh liwset jfrå mörkret, och kalladhe liwset, Dagh, och mörkret, Natt. Och wardt aff affton och morghon förste daghen.

Det går ju knappt att läsa. I varje fall snubblar man ju ordentligt på språkdräkten och stavningen. Texten – betydelsen – kommer inte fram? Förvisso blev ju Gustav Vasas översättning “uppfräschad” av Gustav II Adolf 1618, men sak samma? (och inte för att någon av nämnda kungar väl hade ett dyft med själva texten att göra…)

Jaha. Så långt de “officiella” översättningarna. Som ju faktiskt inte är de enda. Bibeln har ju översatts till svenska många gånger, både av enskilda och sammanslutningar, även om dessa ovan är de officiella som gjorts av Svenska kyrkan och/eller svenska staten.

Faktum är att Bibel 2000 har sina konkurrenter. Ganska populära konkurrenter som exempelvis Svenska Folkbibeln (tryckt i en halv miljon exemplar!). Den är översatt av en stiftelse som mer bokstavstrogna grupperingar ligger bakom och vänder sig mot det statliga påbudet om en översättning grundad i en “bibelkritisk” (textkritisk/historiekritisk) grundsyn. Att bibeln ställs mot nya forskarrön, andra historiska källor osv.

Hursomhelst. Den statliga översättningen hade många uttryckliga mål. Att texten ska fungera att läsa högt. Och tyst, för sig själv. I en högmässa. Att det ska vara en text för historiska bibelforskare. För de troende kristna. osv. osv. En massa kriterier som såklart blir (blev) omöjliga att uppfylla samtidigt. Det är ju inte som att det är enkelt att översätta någonting, ens om man inte har en massa ibland motstridiga kriterier att hålla sig till.

Vad gäller det ouppnåeliga att både blidka sekulära forskare och bokstavstroende kristna står jag väl vanligtvis på de tidigares sida, men vad gäller att översättningen av den religiösa texten måste jag nog ändå hålla med de sistnämnda. Vad är poängen med en religiös text utifrån ett sekulärt perspektiv? Gud är Gud och om det inte alltid går ihop med en sekulär, vetenskaplig världssyn så får det väl vara så?

Ta som exempel formuleringen i Bibel 2000 om “(…) en gudsvind svepte fram över vattnet.” – det blir ju lite otydligt. Tveksamt. Var det Gud himself som var och alltid varit där i tomheten innan allting började, eller fladdrade det till av någonting – kanske en gud? Det här var inte min ursprungliga skepsis mot Bibel 2000, men jag köper den rakt av. Om vi ska ha en bibel… låt Gud vara gud? Med stort G?

Sen har väl Bibel 2000, om jag förstått det rätt, också som mål att modernisera språket. Göra det mer vardagligt. Det här som jag vände mig mot. Här är, förresten inledningen av Genesis i Svenska Folkbibeln:

I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. Jorden var öde och tom, och mörker var över djupet. Och Guds Ande svävade över vattnet.

Gud sade: ”Varde ljus!” Och det blev ljus. Gud såg att ljuset var gott, och han skilde ljuset från mörkret. Gud kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Och det blev afton och det blev morgon, den första dagen.

Varde ljus. Afton. osv. Moderniserat, men ändå mer poetiskt och mäktigare än Bibel 2000. (meningar som börjar med “Och …”!)

Så en dag, på Hedengrens, plockade jag upp en bibel… Stod “Bibeln” (!) på framsidan och “Bibeln för alla” på prislappen. Översättningen var “Levande Bibeln”. Så här börjar den:

Allt började när Gud skapade himlen och jorden. Först var jorden ett formlöst och tomt kaos, och Guds Ande svävade över de mörka dimmorna.

Då sa Gud: “Ljus, bli till.” Då blev det ljust. Gud var nöjd med ljuset och skilde det från mörkret. Han kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Tillsammans utgjorde de den första dagen.

Det här är någonting helt annat. Texten har ett helt osentimentalt förhållningssätt till historien. Den är skriven som om någon skulle skrivit det nu. Den har ett flyt.

(Nya) Levande Bibeln? Vad är det? Den är – tydligen – med sina 200 000 tryckta exemplar en hyfsat spridd och en översättning av den engelska The Living Bible (TLB), som börjar så här:

When God began creating the heavens and the earth, the earth was a shapeless, chaotic mass, with the Spirit of God brooding over the dark vapors.

Then God said, “Let there be light.” And light appeared. And God was pleased with it and divided the light from the darkness. He called the light “daytime,” and the darkness “nighttime.” Together they formed the first day.

Vilket faktiskt inte är en “översättning”, utan mer en parafras (omformulering) och skrevs ursprungligen av en viss Kenneth N Taylor, för barn. Syftet är att den ska vara så lättläst och lättfattlig att även ett barn ska kunna förstå. Textens innehåll är i fokus och tanken är att ge läsaren tillgång till textens betydelse, som är kung. Man ska inte behöva ha något som helst förhållande till Bibeln eller kristendomen sedan tidigare. Det heter exempelvis inte ens t ex “Markusevangeliet” längre utan “Markus berättelse om Jesus”.

Det är väldigt långt från den mäktiga King James Version (KJV/KJB). Ursprungligen från 1611, även om stavningen till viss del uppdaterats. Så oerhört poetiskt, mäktigt språk. Ungefär som svenskans 1917:

In the beginning God created the heaven and the earth. And the earth was without form, and void; and darkness was upon the face of the deep. And the Spirit of God moved upon the face of the waters.

And God said, Let there be light: and there was light. And God saw the light, that it was good: and God divided the light from the darkness. And God called the light Day, and the darkness he called Night. And the evening and the morning were the first day.

Sååå…?

Bortsett från denna nästan respektlöst moderna bibeltext (Den Levande Bibeln) har “Bibeln för alla” introduktioner till alla 66 böcker. Skrivna på ett enkelt språk. Läste senare att målet var att en tioåring ska kunna förstå. Plus presentation(er) av huvudperson(erna) i boken. Nästan som en studiebibel. När man väl är framme vid själva bibeltexten – som ju är oavkortad om än parafraserad – har man redan ett ganska bra grepp om vad som komma skall.

66 böcker ja. 39 i gamla testamentet, 27 i nya. Således inga apokryfer, men det är väl som förväntat; DLB är mer hardcore-protestant än Bibel 2000, som har dem (“tillägg till Gamla Testamentet”). 1917 års bibel hade dem inte. Svenska Folkbibeln har dem såklart inte heller. Men Gustav Vasa och Karl XII hade dem. Nåja.

Grejen med allt det här, med Den Levande Bibeln och Bibeln för alla är att man orkar läsa bibeln. Och förstår vad som händer, vad som menas. Visst, det är häftigt med det traditionella, poetiska och mäktiga språket. Men man orkar ju inte i längden. Och Bibeln är lång. På Wikipedia finns följande jämförelse av Romarbrevet 1:17.

I evangeliet uppenbaras nämligen en rättfärdighet från Gud, genom tro till tro, som det står skrivet: Den rättfärdige skall leva genom tron.

(Bibel 2000)

Och:

Det glada budskapet visar att vi genom att helt och fullt tro på Jesus kan bli skuldfria inför Gud. Det står ju i Skriften: “Den som tror blir skuldfri inför Gud och får leva.”

(Nya Levande Bibeln)

Så vad blir kvar när man skalat bort språket?

Någonting fruktansvärt. Gamla Testamentet är rent… gammeltestamentligt. Någonting patriarkalt. Misogynt. Omänskligt.

Det är riktigt intressant. För allt blir så tydligt. Vilken smörja det är. På olika sätt.

Dels hur dåligt skriven Bibeln är. Historierna hänger inte ihop. Dramaturgin haltar betänkligt och titt som tätt verkar man tvingas till deus-ex-machina-lösningar. Vilket väl på sätt och vis är okej, det handlar ju ändå om Gud?

Men bortsett från det går det ändå inte ihop. Jag funderar på vad dåtidens läsare (förmodligen åhörare) tyckte och tänkte. Var de oförmögna till källkritik? Överslagsräkning? Accepterade de allt personliga flip-floppande rakt av?

Mycket är ju att slå in öppna dörrar. Som Noas ark. Hur får man in all världens djur i en båt som är 150 meter lång, 25 meter bred och 15 meter hög (tre våningar)? Speciellt som att evolutionen är båg och alla de djur som finns nu måste ha funnits då? Och växterna klarade sig ändå? För duvan Noa släpper ut kommer ju tillbaka med en grön olivkvist? Från ett träd som varit under förmodligen hundratals meter av vatten i månader? osv

Visst, Gud är Gud och kan väl få ett olivträd och alla andra växter att klara sig hur bra som helst från övervattning, och dagarna kanske var längre eller kortare då osv osv osv men texten är ju full av inte bara sådana här uppenbara “fysiska” tankevurpor (som man inte ens verkar vara medveten om då de inte förklaras), utan även t ex personer är och agerar, vänder på femöringar osv trotsar ju allt annat man kan tänka sig. Vilken bunt psykopater? Det känns som att ingenting – eller iaf väldigt lite – hänger ihop. Även om man tar med att detta var ett klansamhälle med helt andra regler och moral än nu.

Det känns faktiskt som att det är ett barn som suttit och totat ihop dessa historier. Typ en tioåring. Som aldrig får sina lögner synade. Och det är intressant. För någonting framträder. Vad man trycker på, kanske omedvetet betonar; Vad som verkar vara viktigt. Vilka rädslor man hade. Vilka sexuella hangups man uppenbarligen hade. Vilka drömmar? Hur man så uppenbart vill befästa och legitimera sin makt och storhet med – för mig uppenbara – rövarhistorier.

För att alla blev så gamla (i en tid när man verkligen inte blev gammal?) betyder väl någonting? Eller att man ofta inte kan få barn, men då vill hustrun att man betäcker hennes tjänsteslavinna istället och vips så får man då alltid barn direkt? Eller att Gud alltid lockar med att man ska grunda ett helt folk, som ska bli många och mäktiga? osv osv osv

Ibland känns det tillochmed som att man försäger sig. Om syftena med historierna. Som i andra moseboken, när israeliterna vill hem, men Farao vägrar låta dem gå. Gud låter Moses och Aron både hota med och frambringa Guds vrede över Farao och egyptierna. Ni vet… gräshoppor och grodsvärmar, ett mörker över landet i tre dagar, alla djur dör, förstfödda söner dör osv. Fram och tillbaka. Vem som helst hade väl gett upp efter alla dessa fasansfulla och oförklarliga naturkatastrofer. Gudomligt ingripande så det smäller av det. Varför är Farao så envis och faktiskt… korkad? Varför han dessutom bara tar all skit Moses och Aron (ja, Gud) öser över honom. Jo, för att Gud “gör hans hjärta hårt”.

Bara som en uppvisning så låter han Egypten i det närmaste gå under, men… Andra mosebok 10:1-2:

Då sa Herren till Mose: “Gå tillbaka till Farao och framställ på nytt din begäran till honom. Men jag har förhärdat både hans och hans tjänares hjärtan, för att jag ska kunna göra fler under och visa min makt. Tänk på vilka otroliga ting du kommer att kunna berätta för dina barn och barnbarn om vad jag gjorde i Egypten! Du ska låta dem förstå att jag verkligen visade er att det är jag som är Herren.”

Jo jo…

Jag tragglar fortfarande efter ett par hundra sidor med Moseböckerna, men det är – fortfarande – intressant. Kanske kommer jag orka mig genom hela bibeln?

Jag är inte helt tillfreds med Bibeln för allas typografi och bilderna osv, men rent fysiskt duger den. Omslaget är en ganska sjysst läderimitation, mjuk och skön att hålla i, lätt att ha uppslagen och läsa. Texten är ju… lättläst.

Jag har inte helt släppt tanken på att skaffa mig ett sjysst exemplar av 1917 års översättning. En riktigt sjysst, gammal lunta. Med Men det är ju någonting mest bara för bokhyllan?