Såg The Third Man i Wien för bara någon vecka sedan. Har inte alls följt med i Cinematekets program här i Stockholm de senaste åren, men nu börjar de tydligen säsongen med en annan av Reeds sena 40-talsfilmer. Trevligt.
OMO är en ganska speciell film. Roman Polanskis favoritfilm tydligen. Känns ovanlig på det sättet att den egentligen är alldeles för lång. Det händer just ingenting:
Belfast, strax efter kriget. IRA rånar en fabrik för att få pengar till sina aktiviteter. Det går fel och den skottskadade ledaren stapplar runt i staden. Knuffas runt från ställe till ställe. En döende gerillaledare kan vara en delikat het potatis när man inte vill stöta sig med någon sida.
Två timmar som handlingsmässigt skulle få plats på en halvtimme. En sorts utfyllnad som känns mer naturlig i dagens high concept-filmer (filmens handling/koncept skall kunna få plats i eller säljas in genom max en (1) mening).
Men det funkar. Det här är – såklart – mer än en äventyrsfilm utan kanske framförallt en spegel eller katalysator för tittarens egna tankar och känslor.
Varit ytterst skeptisk till Stockholmscinemateket senaste åren, men det kommande programmet verkar rätt skapligt.
