Han är död
I mitt inlägg häromdagen om Sarrautes (ett namn jag inte vågar uttala) Tropismer nämnde jag ett ljudkonstverk på Odenplan. Stina Ekblads stämma läste anonyma dödsrunor.
Satt på trappan och lyssnade en kvart eller så, sen läste jag verksbeskrivningen på en skylt brevid.
Verket heter Alle Menchen müssen sterben (för er som inte kan tyska: alla människor måste dö) och är gjort av Isak Sundström. Det är 43 minuter och uppläsare är Stina Ekblad och Göran Zachrisson. Verket omfattar ljudspåret plus en en fysisk – ganska bastant – minnessten.
Stod inte på skylten, men det verkar som om Stina var på Bergmanveckan tidigare i somras och – bland mycket annat får man förmoda – uppförde en liveversion av verket där.
Såg idag att Göran Zachrisson dött.
Verket på Odenplan blev tydligen något av det sista han gjorde. Vill ju inte vara makaber, men det känns som att hans död tillför verket en ny dimension.
Alltså: om man är så hågad kan man åka förbi Odenplan, sätta sig en stund vid Görans gravsten och lyssna på när han sammanfattar livet…
Blue, Karma, Tiger
Dagens ”Kulturchock”: Carolina Falkholt och hennes Övermålning – snippmuralen på en högstadieskola i Nyköping.
Får man måla sånt? Vem får måla vad? Om man målar över fula ord? Eller en tråkig betongmur?
Efter frukosten såg vi den lilla animerade dokumentären (inte en jättestor genre!) från 2006 som väl var första gången jag hörde talas om henne (som ”Blue”).
