En bok är en bok, men få böcker – om ens någon – är som Om arternas uppkomst.
Nämn en annan bok som alla känner till? Som alla vet vem som skrev? Som alla iaf tror sig kunna sammanfatta i en mening och alla vet vilken milstolparnas milstolpe den var? Som är en hundrafemtio år gammal vetenskaplig avhandling och som sådan kommer ut i ständigt nya upplagor och översättningar på all världens språk? (svenska är ett av de 11 språk den översattes till redan under Darwins levnad)
Det är onekligen en upphöjdhet som gränsar till det löjeväckande. Att Darwin fått denna nästintill gudalika status är lustigt i sammanhanget. För även om jag egentligen inte vill förringa hans insats var ju så att säga tiden mogen. Som så många andra gånger i historien var manegen krattad, jättarnas axlar redo att bli bestigna och helt plötsligt görs samma upptäckt eller uppfinning samtidigt på olika platser, av olika personer, oberoende av varandra…
Newton och Leibniz utvecklade integralkalkylen, samtidigt. Skladanowsky, le Prince, Edison, Lumiére och kanske någon fler uppfinner filmen, samtidigt. Wallace och Darwin upptäcker evolutionen, samtidigt. (om man nu inte talar om typ Lamarck, vars tidigare teorier om arv av förvärvade egenskaper visat sig ha bäring, trots allt…).
Det fascinerande är väl alltså just hur Darwin la fram teorin. Inte att han gjorde det. Att han satt och filade på sin idé i över 20 år innan Wallace kommer med exakt samma och han blir tvungen att snabbt få ut någonting. Vilken tyngd Darwin verkar ha känt av denna idag självklara tanke att världen inte är skapt färdig och statisk utan att djur och växter utvecklats (och fortsätter utvecklas) gradvis från gemensamma urfäder. Inte bara under några, typ fem tusen år, utan kanske miljoner år. Världen är jättegammal! Man kan få ångest och psykosomatiska besvär för mindre.
Ojoj! Vilket stigma att motsätta sig Bibelns skapelseberättelse om man inte har helt torrt på fötterna (som typ farfar Erasmus Darwin, som hade teorier liknandes Lamarck). Låt vara att det bara handlar om djur/växter och inte den fortfarande upphöjda människan, Guds avbild. Det får bero 12 år till, till nästa bok.
Så det är väl själva grejen. Darwin är noga att verkligen belägga sin tes, avfärda stötestenar och i förväg bemöta motargument. Samt vara läsvärd även för lekmän ett par århundranden senare? Och det är ju intressant. Till en gräns. Kanske inte sträckläsa-fyrahundra-sidor-numera-delvis-falsifierad-argumentation-om-avel-intressant, men… kontexten gör sitt.