Category: Krakow

Åt middag på Kvarnen med min mor innan jag drog ut i Europa. Jag hade köpt några böcker att läsa på resan som jag visade henne. Egenmäktigt förfarande hade hon läst (som alla andra, känns det) och tyckte mycket om. Så nämnde hon att hon sett en intervju med Lena – författarinnan. Att Lena hade rodnat hela tiden – för att den var självbiografisk. Sen sa hon inte så mycket mer.

Vilket väl var bra. För när jag läser den – på en parkbänk i Krakow – märker jag ju efter ett tag vem det handlar om. Att det måste vara en nyckelroman. För både föremålet för alteregots kärlek och en del bifigurer är så träffande beskrivna att det inte kan vara på annat sätt. Hade jag vetat det innan hade nog upplevelsen blivit lite annorlunda.

Så jag kan förstå att Lena rodnade. Såklart för att hon lämnar ut sig själv. För den här boken handlar ju om hennes egna (eller alteregots) upplevelser. Men även för att hon lämnar ut någon annan, förvisso lätt maskerad. Som framställs i vad man skulle kunna tycka lite dålig dager även om det uppenbart är subjektivt och förmodligen förvrängt, under en mani.

Men oavsett detta så är den ett litet mästerverk. Sådant innehåll och sådant hantverk. Så skarpt, så precist. Hon skriver sådär som man känner att man aldrig själv skulle kunna. Det är så vackert och ofta så enkelt. Även om de finns där också behöver inte vara några ovanliga eller “svåra” ord, men sätter ihop dem på ett så fantastiskt sätt. En briljans utan att briljera.