trams – Den skeptiske

2021-07-01skeptiske

Jakten på en perfekt Gin & Tonic

Bra/kul bok om gin och tonic. Ska man bara ha en bok om den drinken är det nog den här.

Sen är ju, så klart, premissen med ens tanken på “den perfekta <drinknamn>” egentligen rätt löjeväckande, av en massa anledningar. Minns exempelvis att vi var några kollegor som snackade om Negroni för typ ett år sen och jag fnös lite åt det när snacket kom in på grejen, skickligheten i att göra en “riktigt bra Negroni”. Tror jag var lite ensam i uppfattningen, men hur svårt kan det vara?

Negroni, som exempel, denna legendariska drink är ju lika delar gin, Campari och röd vermouth. Med en skiva apelsin i. Hur mycket går det egentligen att laborera med det? Campari är Campari, gin är förstås inte bara gin och röd vermouth finns väl olika sorter av… men det är ju inte miljarder parametrar? Och tittar man t ex på Systembolaget finns det t ex bara tre olika röd vermouth i standardsortimentet (och runt 20 sorters gin).

Visst, isen är viktig och gör skillnad beroende på och så och man kan ju köra apelsinskal istället för apelsinklyfta även om det väl egentligen är utanför ramarna. Men that’s it. Börjar du laborera mer än så är det ju ingen Negroni längre. Om man så bara byter (eller lägger till/tar bort) en enda ingrediens är det någonting annat. Negroni själv uppkom ju när greve Negroni bad om en starkare Americano – med sodavattnet utbytt mot gin.

Och så är det ju, många klassiska drinkar ligger vägg i vägg med varandra: byter du exempelvis ginet i Negroni mot whiskey (bourbon) har du en Boulevardier (bourbon-campari-röd vermouth). Och byter du camparin i Boulevardiern mot bitter har du en Manhattan (bourbon-bitter-röd vermouth). Byter du röda vermouthen i Manhattan mot en sockerbit eller sockerlag så har du… en Old fashioned (bourbon-bitter-sockerlag). osv osv. Ibland behöver man bara byta lime mot apelsin eller så, eller ett visst spritmärke mot ett annat (av samma sort), så har man en helt annan drink. Om man ska vara noga.

Så om man ska vara noga… och man nördar in sig på låt oss säga gin? Och att dry gin inte bara är dry gin? osv Det blir ju en hel del flaskor. Och då kommer man till nästa grej: sprit är inte bara dyrt, utan håller förhållandevis kort tid – om man ska vara noga. För det ska man väl, eller det är väl dit man hamnar om man ska vara sådär nördig i jakten på det “perfekta”. Det beror väl lite på, men förståsigpåarna pratar väl om att smaken även på sprit förändras – försämras eller iaf mildras – av luften när man öppnat en flaska och att man bör dricka upp den inom 2 år (om man nu inte pratar om t ex vermouth, som ju bör förvaras i kylskåp och drickas inom 2-3 månader. Bortsett från om man ska ha typ en stor fest med Negroni-tema, vem köper en sjuttis Martini Rosso för privat bruk???)

2 år. Hur mycket sprit hinner man dricka på den tiden? Det beror ju såklart på, men enligt Systembolaget snittar svensken på 9 liter ren alkohol per person och år, allt som allt (inte för att man behöver dricka så mycket). 342 burkar öl eller 91 flaskor vin eller 32 flaskor sprit. Vad är fördelningen? Beror ju såklart också på, men att folk skulle dricka så mycket mer än 5-6 flaskor sprit per år? Det är, trots allt 70 cl sprit, vilket blir 10 rediga 7 cl-groggar, eller lite mindre än 15 fyror?

Och det är lite poängen. Man dricker – förhoppningsvis – inte såå jättemycket sprit och förpackningarna är förhållandevis väldigt stora. Och om man ska vara petig, vilket man ju är om man håller på att finlira drinkar, så håller ju ingredienserna inte så länge, bara 2 år.

Så… 5-6 flaskor per år, 2 års perspektiv… det är orimligt med mer än 10 eller säg 15 flaskor sprit i sitt barskåp? Visst, man kan vara mer än en i hushållet och ha fest någon gång då och då, men eg spelar det väl inte så mycket roll om man är väldigt nördig eller intresserad – för då är man antingen alkoholist eller ointresserad av kvaliten eller obrydd att kasta “utgångna” flaskor…? Något utav det?

Lång utläggning om något egentligen självklart: att sådana här böcker, likt modetidningar med pinnsmala modeller – inte reflekterar någonting hälsosamt. Om än gott och kul. Och på ett annat sätt lite kul att – på ett rationellt och sådär myndighetstorrt sätt – resonera sig fram till att… t ex… 20 flaskor gin (eller whisky eller rom eller…?) i sitt barskåp? Då gör man nog något fel. Eller man kanske rimligen kan ha 20 sorters gin, om man inte har någonting annat…

…men ja, en riktigt bra GT är något speciellt. Liksom Negroni. Och ett par till.

2021-03-21skeptiske

Poet i New York

Blodsdroppen letade efter ljuset från planetens fingertopp
för att låtsas vara ett äpples döda kärna.
Slättens vind som herdarna knuffade framför sig
darrande med skräcken hos en mussla utan skal

Jag läste ett slumpvis stycke för A. Hennes instinktiva reaktion: ”läskigt!”. Lite senare halvciterade hon versen och gjorde en grimasch med fingrarna i munnen. En kommentar så god som någon.

Tänker lite på Jan Wictors diktsamling Camera Obscura. En bok, utgiven av Bonniers på 40-talet, som fick ganska bra recensioner när den kom men som snart visade sig vara en ploj… bakom låg två läkarstudenter som suttit och druckit öl en kväll. Den ene hade letat upp ord ur lite slumpmässiga böcker och den andre hade sammanfogat dessa till modernistisk lyrik. (lite till saken hör att den ene av dem hette Lars Gyllensten och så småningom kom att bli författare ”på riktigt” och till slut även ständig sekreterare i Svenska Akademien… så det kan gå!)

Det är ju någonting med sådan här poesi som är så fantastiskt pretentiös och bara dryper med chosiga metaforer som vill… ja vadå? Vad är det frågan om? Är det pekoralt eller genialt eller lite av båda? …beroende vilket humör man är på?

ps. Skulle ju gärna lägga vantarna på ett ex av Camera Obscura, men den är inte helt lätt att få tag i. Kom i nyutgåva 1998, men den är ju såklart också slutsåld sedan länge och kanske svårare att hitta än originalutgåvan, som verkar betinga ett pris på iaf typ 500-1000 kr på antikvariat. Inte riktigt där än… ds.

2020-10-24skeptiske

Förvirrat

Angående råd, rekommendationer, regler och restriktioner…

Har väl, likte de flesta andra, inte brytt mig superdupermycket tidigare, men nu när jag läser media märker jag att det inte bara är Aftonbladet som inte har koll. Aftonbladet må vara sämst i klassen vad det verkar, men även mer seriös media typ DN, SvD eller svt kan inte undgå att röra till det.

Ja, det här är ord som är någorlunda synonyma i vardagligt språkbruk, men när det kommer till lagar och regler har de ju speciell betydelse. Kan tycka att det är journalisternas jobb och förbaskade skyldighet att ha koll på det här, ta rätt på fakta istället för att bara haspla ur sig något bara för att de iaf inte är värre än någon annan i yrkesgruppen.

Hur ligger det då till?

Till att börja med är det inte några rekommendationer som Folkhälsomyndigheten beslutat om i denna fråga:

https://www.folkhalsomyndigheten.se/globalassets/publicerat-material/foreskrifter/konsoliderade/hslf-fs_2020_12.pdf

Det är allmänna råd. Vad är det? I 1 § författningssamlingsförordningen defineras allmänna råd som “sådana generella rekommendationer om tillämpningen av en författning som anger hur någon kan eller bör handla i ett visst hänseende”. Det behövs inget särskilt bemyndigande för att en myndighet skall få besluta om allmänna råd på sitt område.

…men de betyder faktiskt inte heller särskilt mycket. De är inte bindande för vare sig myndigheter eller enskilda. De är bara råd från myndigheten “hur en person lämpligen kan förfara i vissa situationer, men där det ändå står den enskilde fritt att välja en annan väg för att nå det önskade resultatet”.
I detta fall hur man i rådande situation bör bete sig för att uppfylla 2 kap. (Förebyggande åtgärder och anmälan av sjukdomsfall) 1 och 2 §§ i Smittskyddslagen, som lyder som följer:

1 § Var och en skall genom uppmärksamhet och rimliga försiktighetsåtgärder medverka till att förhindra spridning av smittsamma sjukdomar.

2 § Den som vet eller har anledning att misstänka att han eller hon bär på en smittsam sjukdom är skyldig att vidta de åtgärder som krävs för att skydda andra mot smittrisk. Den som vet att han eller hon bär på en allmänfarlig sjukdom är skyldig att lämna information om smittan till andra människor som han eller hon kommer i sådan kontakt med att beaktansvärd risk för smittoöverföring kan uppkomma.

Sååååå…. Folkhälsomyndigheten utfärdade alltså några allmänna råd specifikt till 70+-are; att rimliga åtgärder för att begränsa spridningen av covid-19 innebar att de “borde begränsa sina sociala kontakter”, “borde undvika att handla i butiker som apotek och matvarubutiker (…)” och “borde undvika att åka med kollektivtrafik (…)”… (i sammanhanget är det värt att notera att dessa smittskyddsparagrafer inte handlar om att skydda den enskilde utan andra).

Hur kan då någon få detta till att myndigheten förbjudit 70+ att träffa någon, inte gå ut, inte göra någonting? Tagit alla deras mänskliga rättigheter, typ? Något de öht inte har mandat att besluta om? I den mån sådant ens är möjligt med tanke på grundläggande fri- och rättigheter är det upp till Riksdag och Regering. Där ligger makten och de har ju beslutat om att införa re-strik-tion-er:

https://www.krisinformation.se/detta-kan-handa/handelser-och-storningar/20192/myndigheterna-om-det-nya-coronaviruset/restriktioner-och-forbud

Alltså exempelvis de här av Jonas Gardell hatade begränsningarna på max 50 (snart 300) i publiken på teatern. Det är hårda regler med tillhörande sanktioner om de inte följs (polisen kan upplösa tillställningen, böter och fängelse kan utdömas).

Jaha. Allmänna råd och restriktioner. Rekommendation då? Det som alla verkar tro är utfärdat, men som inte är det?

Jo, det är ytterligare en sak som en myndighet kan utfärda. Den är varken juridiskt bindande (likt de allmänna råden) eller kopplad till någon förordning. Så egentligen kan man strunta helt i dessa, även om de alldeles säkert är bra tips från coachen.