Kvinnan som matade hundarna

Dagen innan vi reste beslöt jag mig för att min semesterlektyr skulle bli en bok från/om varje land vi besökte.

Letade i hyllan efter någonting (oläst) från Belgien, men hittade ingenting. Kom att tänka på den här, som jag bläddrat i tidigare.

Och det är ju en helt vridet vidrig bok. Framsidan är väl ungefär den enda jag tycker är okej att A skulle få syn på. Satt t ex och ”smygläste” på flyget, smusslade, noga med att inte visa någonting (speciellt inte för A).

En skönlitterär framställning med verklighetsbakgrund. Frun (i boken kallad ”Odette”) till Belgiens genom tidernas värste pedofil (”M” – i verkligheten Marc Dutroux) sitter och minns tillbaka inför sin frigivning.

Allt är så skevt. Är det ett försvarstal eller en bortförklaring? Antar att författarinnan menar på det sistnämnda…