De små sakerna

Hade tänkt skriva lite resedagbok och anteckna alla de här små sakerna som jag känner hör resandet till.

Dels märker jag att det blev svårt att hinna med och skriva ikapp (vi reser nog ganska… intensivt) och dels tenderar det att ändå bara bli de stora dragen, ramhistorien (vi bodde där, åkte dit, åt sådan mat…). Det ena ger väl det andra, men…

Det är de små sakerna som är roligast?

Och jag glömde ju bort redan episoden i Bryssels tunnelbana. När det var så varmt och vi hade bråttom och köpte en flaska vatten i en automat på perrongen. Automaten var såklart halvtrasig och flaskan fastnade och vips låg vi alla tre på golvet med armarna upp genom uthämtningsluckan… och visst, vi fick ju ut den till sist, men sen tvingade jag (tydligen?!) alla att sprita händer/arm flera gånger om…

Det är ju sånt resor handlar om. Det där kaoset och allt oförutsett som uppkommer när man lämnat sin vanliga omloppsbana.

För visst var det lite minnesvärt att vi blev bortschasade av en liten kille som tyckte vi skymde deras Eiffeltorns-foto: ”Excuse me!? Excuse me!?” Och visst var det kul att A senare använde samma fras när hon skulle ta sina många foton på Louvren?

Eller att vi i Paris Bode nära Seine och närmaste bron hette Pont de l’Alma. Nästa bro är Pont de l’Iena, vilket man kan tolka som Lenas bro (den kompis som A känt längst, de sågs redan på öppna förskolan). De har därmed också intilliggande tunnelbanestationer på en av linjerna. Iofs så menas inte Lena utan Iena med I – möjligtvis Jena med J – men man kan ju låtsas att det är Lena med L…

En del kanske inte gör sig så väl som anekdoter, finns kanske ingen direkt rolig knorr, typ när A (försökte) prata engelska med ett par andra barn runt dataspelet i gaten där vi väntade på planet till Bilbao? Men det var ändå sött och minnesvärt för oss som var där.

Eller att M och jag hade olika åsikter om vilken av taxichaufförerna som körde värst den kvällen? Den franske – som trixade sig fram genom att byta fil hela tiden – eller den baskiske – som körde väldigt fort och vi trycktes runt av centrifugalkraften?

Och det här med fransk bad/poolkultur. Vakter som går igenom väskorna vid ingången och frågar om ens badkläder och dessa pryda ombyteshytter (låt vara att det uppenbarligen är okej med string?) som man går in i från ett håll och ut ett annat och A fipplade med låsmekanismen så dörrarna höll på glida upp och…

Sen är det ju sånt som är olika små händelser sammantaget. Som att M glömde sina solglasögon hemma och sedan provade par efter par i… Bryssel, Brygge, Paris, Bilbao för att till sist få en knuff och bestämde sig i San Sebastian – när mer än halva semestern redan passerat…

Eller att A hittade en peng under Atomium, i Belgien. En tvåeuro. Kul, men kanske inte värt att notera? Sen tänker man inte heller så mycket om att hon grävde fram en femtiocentare under mitt snabbtågssäte, i Frankrike. Eller att hon hittade en euro på Cataluna Plaza, i Baskien/Spanien. Men det är ju ändå rätt strongt att bli slanthittare i tre länder på raken?

osv osv osv

Candide (eller optimismen)

Den franska boken.

Stått oläst ett bra tag, men nu blev det av.

Måste säga att den är rätt tråkig. Eller iaf långrandig.

Visst, vi fattar. Väldigt priviligerad adelsman (och några andra) råkar ut för all världens tråkigheter men behåller sin uppenbart idiotiska optimism.

Sida upp och sida ner blir man pryglad, våldtagen, förvisad, förnedrad, får sin mamma våldtagen och klippt i bitar, såld som slav, halvt uppäten av kanibaler, bränd på bål, löper gatlopp, osv osv osv osv… och om igen. Våldtagen, förvisad, såld som slav på nytt, bortgift, förlist och nästan dränkt, förnedrad och pryglad… osv osv osv osv… men man ”lever ju trots allt i den bästa av alla möjliga världar” och orsak och verkan och…

Vi fattar!

Det är verkligen ingen hejd och ja, Voltaire vill verkligen förlöjliga inte bara Leibniz och hans filosofi, utan även kyrkan och all världens kulturer.

30 korta kapitel är egentligen inte så mycket, men efter att det visat sig att tyskarna och bulgarerna, araberna och ryssarn, italienarna och portugiserna är riktiga hemskingar. Och spanjorerna glömde jag nog. Turkarna? De också. Ja, det är klart att vi måste vidare till nya världen bara för att visa på att det inte är bättre där. Jaaa! Vi fattar – världen är hemsk. Allt är lika dåligt och sjukt… osv osv osv

Vi fattar vad du tycker om determinism och den fria viljan…

Kaka på kaka på kaka…

Vi fattar!