Angående Ida och tomma kompositioner kommer jag att tänka på Wong Kar Wais 2046. Att försöka filma någonting så intimt med så bred film (2.35:1) blir… speciellt. Mest hela tiden är ju halva rutan död och outnyttjad, ibland tillochmed svart – känns nästan som på den gamla goda stumfilmstiden när man utan att skämmas kunde maska av och ha vissa scener i andra bildutsnitt, eller cirkulärt maskerade…
Gamle legenden Fritz Lang sa i rollen som sig själv – i Godardrullen Le Mepris dessutom, som ju är filmad i 2.35:1 – att cinemascope (dvs 2.35) bara “passar för ormar och begravningar”. Jag håller väl inte med, men intima kammarspel och annat kanske faktiskt mår bäst i 1.33 eller iaf 1.66…
In the Mood for Love, vilket väl 2046 kan sägas vara en uppföljare till är i 1.66:1… hehe – är det därför den är bättre?